Jag tror att Spotify hotar mig.

Ett bra tag nu så har jag hört hur folk klagar över Sporify, att det har blivit tidsbegränsat, kopplat till facebook och att man bara kan lyssna på varje låt fem gånger. Men jag har haft sån himla tur. Det tog inte lång tid för mig att tröttna på de första begränsningarna, eftersom de tio timmar som skulle räcka för en månad tog slut efter ungefär tre dagar och i princip varje låt i min spellista var markerad med blått, för att jag lyssnat på den för många gånger. Så jag gick till mina kompisar och gnällde. Och när dem tröttnade på det så var det en av dem som sa, "Varför skaffar du inte bara ett konto till och växlar mellan dem?". Visst var hon smart? Så det gjorde jag.
Mot förmodan så gick det till och med bättre än jag hade föreställt mig. Av någon andledning så var mitt nya konto precis så som Spotify varit tidigare, innan alla begränsningar. Jag kunde helt enkelt lyssna på min underbara musik så länge jag ville och trots att jag är väldigt bra på att lyssna sönder låtar, så blev ingen av dem blå. Förstår ni lyckan jag kände?
I ett helt år fortsatte den musiklyckan. Nu var det mina kära vänner som klagade över Spotify och hur krångligt det är att hitta en ersättare. En gratis ersättare alltså. För helt ärligt, vilken tonåring har egentligen råd att köpa låtarna som han eller hon gillar? Även om låtar på itunes inte ens kostar tio kronor så, vill man ju helst inte lyssna på en och samma låt hela tiden. Hur som helst, jag sa åt dem som klagade att göra likadant som jag gjort, skapa ett nytt konto. Men det fungerade inte lika bra längre. Det nya kontot fick begränsningarna och om inte det var nog så bestämde de (folket som styr Spotify alltså) att man var tvungen att koppla sitt konto till Facebook. Antagligen eftersom alltför många börjat skapa flera konton, vad vet jag. Men, egoist som man är, jag var i alla fall glad över att ha min obegränsade musik.
Tills nu. Här om veckan så blev min favoritlåt plötsligt markerad. Med blått. Förstår ni skräcken? Jag fick i alla fall panik. Jag sprang genast iväg och skrev "ITUNES PRESENTKORT" med övertydliga versaler på min önskelista.
När jag funnit mig så var jag helt säker på att mina dagar som Spotify användare var över. Istället satte jag favoritlåten i en spellista på youtube och tryckte på replay-knappen, samtidigt som jag tyckte väldigt synd om mig själv.
Dagen efter hade jag nästan glömt bort det hela. Tydligen hade Spotify gjort det med. Programmet startades när jag öppnade locket på datorn, och den underbara "Something beautiful" spelades som vanligt. Det är min favoritlåt alltså. Jag var sådär lagom förvånad och lyssnade på den flera gånger i rad bara för att se om det verkligen gick. Så där satt jag och trodde att guden av musik hade sett mig, och låtit mig slippa undan för den här gången. Precis så tänkte jag. Mhm.
Men nejdå, för nu säger Spotify-helvetet att jo, Ellen har sju minuter kvar att lyssna på under April månad. Så jag är sur. Och hoppas att det bara är ett hot, för att jag ska tänka över vad jag gjort (lyssnat på en massa gratis musik var det va?) och sedan bli benådad av musikens gud igen. Vi får väl se hur det går med den saken.
Om det nu finns en enda männsika någonstans som faktiskt läste allt det här, vilket jag tvivlar starkt på, så vill jag bara säga tack. Och om den personen nu sitter där vid sin dator och undrar varför i hela värden som jag skrev ett så långt och meningslöst inlägg, så svarar jag bara: Ingen aning. Varför inte? Och om någon struntade i att läsa texten, och bara reagerade på att det var något konstigt fetstilt i slutet, så tack ändå. Du besöker ju i alla fall min blogg!


Kommentarer
stina

jag älskar dina inlägg Ellen, de är ju bara för roliga! :D :D

2012-04-03 @ 21:59:32
URL: http://stinaerika.blogg.se/
Isabella

Jag läste allt :) och nej, jag funderade inte över varför du har skrivit det här inlägget för det är så du :P förresten undra vem det kan ha varit som sa skaffa ett till konto?!?! :)

2012-04-03 @ 23:11:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0