Är det bara jag i hela världen som mår dåligt av det? Jag älskar att sova, verkligen, men att vakna sådär framåt ett en påsklovsmåndag som den här... Tanken skrämmer mig lite. Uppenbrligen så kommer jag inte göra det, eftersom klockan bara är halv elva och jag har varit vaken ett par timmar redan. Vilket jag inte valde friviligt utan var tvungen till. Men jag är faktiskt grymt tacksam till killen som bad mig lämna tillbaka nyckel kl 8.30 nere i stan. För nu är klockan som sagt knappt elva och jag har redan promenerat genom hela stan, tillbaka igen och sedan suttit här hemma en stund med bra musik i hörlurarna. Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag, men även om det slutar med att jag inte gör något alls så kommer jag inte ha dåligt samete eftersom jag åtminstone lämnat huset någon timme. Fattar någon vad jag menar? ^^ Jag vill gärna sova tills jag känner mig helt utvilad, men jag mår mycket bättre om det innebär att jag faktiskt vaknar på morgonen och inte vid lunchtid. Ville bara säga det.